Jag skriver ju ganska fritt om mitt liv, vad vi gör och så men jag är ändå ganska privat av mig. Tror jag. Iaf så tänkte jag göra ett undantag idag. Jag behöver det.
När jag var 11 år skildes mina föräldrar, min lillebror var då 4 år gammal. Under de 16 åren som gått har vi haft våra upp och nergångar med pappa. Han skaffade sig en ny familj ganska snabbt ( han träffade en kvinna som också hade två barn sen innan) och det tog ett bra tag innan vi fick komma och "hälsa på". I början var vi där några dagar varje månad men det blev färre besök ju längre tiden gick. Min student var han aldrig på och sedan dess har vi bara träffats ett fåtal ggr. Senast på lillebrorsans student som han tack och lov kom på. Sambon har träffat pappa två ggr och då är det vi som varit och hälsat på honom. Vår son är tre månader och har aldrig träffat sin morfar men han har turen i att ha en underbar morfar i min styvpappa.
För snart en månad sen dog min farfar. Han hade legat på sjukhus ett tag innan dess. Två dagar efter hans död ringer min styvbror upp min lillebror och undrar varför vi inte har ringt pappa eftersom han var jätteledsen. Kruxet var bara att vi inte visste någonting! Ingen hade brytt sig om att informera oss om farfars död men att ge oss dåligt samvete över att vi inte hade hört av oss hade de inga problem med!!
Vi fick iaf veta tiden för begravning men sen sköts den fram och vi skulle få reda på när den nya tiden var.
Idag på FB skriver min styvsyster ngt i stil med: "idag tar vi farväl av farfar".
Jag blev så förbannad att jag inte kunde låta bli att kommentera med: "synd bara att ingen brytt sig om att berätta för hans barnbarn så de också kan ta farväl".
Tio minuter senare ringer vår hemtelefon och det var min pappa. Första samtalet från honom på tre år. Han ringde för att be mig sluta skriva skit om hans familj ( han syftade på min kommentar på FB) för det har han inte förtjänat. I hans tycke har han inte varit något annat än en bra pappa till mig och min lillebror. Han avslutade samtalet med att säga att han var djupt besviken på mig och sen la han på.
Nu frågar jag er. Är man en bra pappa om:
* man tar bättre hand om sina styvbarn än sina egna?
* man inte ringer och grattar sin dotter på hennes födelsedag medan den nya frun som också fyller år får både fest och presenter?
* man missat alla dotterns skolavslutningar och student?
* man kommer till sin sons avslutning i nian efter att ha blivit påmind om det en månad i förväg och sen uppringd samma dag för att verkligen se till att man kommer?
* man ringer sin dotter för första ggn på tre år för att berätta hur djupt besviken man är över en negativ kommentar på FB om
hans familj?
Är det bara jag som inte tycker att en bra pappa gör så?!?
Vi är nog färdiga med varandra och det är ingen annan än han som förlorar på det.
- Posted using BlogPress from my iPhone